Igår skulle vi redovisa om någon stark musikupplevelse som vi hade upplevt och jag visste direkt vad jag ville redovisa; nämligen om min extrema Westlife-period. När jag kom hem från skolan i måndags och skulle leta upp något klipp, så blev jag så jäkla nostalgisk och alldeles varm i kroppen. Jag kunde inte riktigt sluta leta efter klipp och var även tvungen att leta fram bilder från den här tiden. Sen när jag då skulle göra någon typ av förberedning inför redovisningen kände jag att jag inte bara kunde välja ett klipp eller bara berätta om en sak. Det fick istället bli en liten tidsresa från nio-åriga jag till en hormonell femtonåring. Jag kommer verkligen ihåg den här tiden och hur mycket de faktiskt betydde för mig (de betyder fortfarande mycket för mig). Det låter kanske konstigt, men för mig var det ett sätt att fly lite från verkligheten; att sitta i timmar och titta på konsert-dvderna (som jag kunde utantill), läsa på ännu mer om dem, googla fram nya bilder etc. Ja, ni förstår hela grejen?

Här satt då 9-åriga jag framför Ztv och var helt såld ♥

(klicka på bilden så kommer ni till klippet, HERRRÅ!)